Vad är skillnaden på självkänsla och självförtroende egentligen?

Självkänsla är helt enkelt hur man ser på sig själv, hur man definierar sig själv som person och även sitt inre värde som människa. En bra självkänsla är då individen misslyckas med något men fortfarande ser sig själv som bra, värdefull och unik, personen vet sitt värde. God självkänsla håller för dåliga vibbar.

Självförtroende handlar om att man verkligen tror på att man som person kan klara av saker, man tror på sig själv. 

Bekräftelsen man får som bygger upp ens självförtroende och talar om att man duger gott och väl, kan exempelvis vara då man har presterat bra på ett prov och eventuellt får beröm. Därför har man bra självförtroende när man tror på sig själv och på att man kan klara av saker och när man får bekräftelse på det växer självförtroendet. 

(Detta var bara en sammanfattning, det exakt svaret om detta kan ni läsa på www.sjalvkansla.ifokus.se,

texten som jag endast har omformulerat och sammanfattat är skrivet av sajtvärden Mia).

Nu är det så att det finns ett kroppsideal. 

Vi har uppfattningen att kroppsidealet för kvinnor är att vara lång (men inte för lång), ha perfekt hy, långt hår, vara smal men samtidigt ha former. Hur går det ihop? Finns det någon logik alls i det hela?

Vi kan inte bestämma hur vi ska se ut, arvsanlag kallas det för. Ni som har läst genetik vet antagligen väldigt mycket om hur vi ärver våra föräldrars utseende och egenskaper. 

Detta är inte en "build a bear", alla kan inte se ut som idealet, långt ifrån.

Jag är så trött på att se eller höra när folk kommenterar andras utseende;

"Oj, vilka stora fötter hon har. Lika stora som en mans fötter, HAHA!"

"Kolla vad lång hon är, usch vad fult."

"Kolla tjockisen, nån här behöver banta..."

DET ÄR SÅDANA KOMMENTARER SOM RESULTERAR ETT ÄNNU SÄMRE SJÄLVFÖRTROENDE, EN ÄNNU SÄMRE SJÄLVKÄNSLA.

De flesta tjejer skulle enkelt kunna lista upp saker de vill ändra på med sig själva... Men tjejer, ni är unika. 

Det finns inget rätt och fel, man får vara lång men man får även vara kort. Man får ha långt hår men även kort hår. Hårlängden går att bestämma, men det gör inte längden. Alla har rätten till att bete sig och se ut som de vill, utan att kränkas. 

Alla dessa kommentarer om hur vi ser ut, håll dem för er själva isånnafall.

Som det står i Bibeln; döm inte andra. (Och ja... Vi går igenom kristendomen på religionen.. ;))

Tänk på att ungefär alla personer som syns i media har blivit photoshopade.

Tjejer...

Ni är värdefulla.

Ni är unika.

Ni är fina.

Ni är dem ni är, och det duger gott och väl.

Alla definierar skönhet olika, oroa er inte om ni inte har någon pojkvän eller flickvän än... Han/hon kommer. Och han/hon kommer att tycka att du är perfekt. Så det är dags att du också tycker det.

Här är ett videoklipp som verkligen berör mig, jag hoppas att ni känner likadant: 

Lots of kisses, xoxo

Idag valde jag att skriva lite om deppstatusar eftersom de ofta förekommer. Jag själv har inget att skriva ut på sociala medier angående mina känslor, mitt liv och min vardag. Jag mår faktiskt bra. Fast i och för sig har jag ohyggligt ont i magen... Så ja, otroligt deprimerad ;)

Är det bara jag som blir förvånad när vissa individer uttrycker sina känslor i sociala medier? Jag ser alltid texter på exempelvis Facebook där folk inom mina kretsar klagar på deras liv. Alla mina läsare känner nog någon bekant som skriver deppstatusar för jämnan, om inte så kanske ni är den personen ;)

Jag som person skulle troligtvis aldrig skriva ut något sådant där alla kan se, visst om jag är sjuk kanske jag skulle kunna skriva en status som exempelvis "Usch, vad hemskt det är att vara magsjuk!", men för dagsläget skulle det inte falla mig i smaken. 

Om jag skriver från mitt perspektiv så vill jag ofta få mitt liv att framstå som perfekt, jag vill inte framstå som en deprimerad tjej som söker uppmärksamhet genom att skriva hur jobbigt jag har det. Vissa dagar mår jag dåligt, men dessa dagar är endast en liten del av mitt liv, för det mesta så mår jag alldeles underbart. Jag är en tonårstjej, jag har mina "ups and downs", det är mänskligt. Ibland är jag sönderstressad, ibland har jag ont i magen och ibland har jag ont i huvudet. Men bara för att jag har ont i huvudet en dag behöver inte det betyda att jag måste lägga ut det på exempelvis Facebook eller andra sociala medier. Det är iallafall min åsikt angående detta. 

Jag har troligtvis ett väldigt bra liv till skillnad från många andra; jag har gifta föräldrar, två systrar och många djur. Vi bor i ett stort hus, vi har en stor trädgård och vår ekonomi är stadig. Jag har omtänksamma vänner och en fin pojkvän. Trots allt detta kommer även jag på saker att klaga på, jag vill exempelvis bo i centrala Sverige (men skulle inte klara av att flytta för jag älskar mitt hem..). Alla klagar, jag som är uppvuxen i Närke borde ju klaga extra mycket.. Gnällbältet ni vet.. ;)

Men jag föredrar att se allting på ett positivt sätt, självklart klagar jag, men jag inser i efterhand hur mycket jag har som andra inte har. Något som andra skulle kunna göra vad som helst för att få uppleva. Så tänk efter en gång till innan ni klagar, det finns folk som skulle älska att ha de som ni har i dagsläget.

Jag förstår samtidigt varför individerna som skriver ut dessa klagstatusar gör som de gör. På så sätt får de uttrycka sina känslor i skrift. Det kan däremot vara bra att få prata ut, mun till mun. Detta hjälper antagligen många. Det finns ett flertal individer (inklusive mig) som föredrar att hålla sina känslor inom sig, men det ska man se upp för.

VÅGA PRATA KÄNSLOR! 

Dessa bilder kommer från olika källor som står skrivna längst ner på varje bild, sök gärna på "appreciate what you have" på google bilder för mer av dessa.